Gården är från 1850, som brukligt var förr planterade man askar runt byggnaderna. Anledningen var att dom har en sen lövsprickning, vilket gör att ljuset kommer igenom länge och dom släpper löven sent på hösten som då skyddar och skuggar när det bättre behövs.
Intressant tycker jag att det fanns en mening med planterandet av träden. Idag ser en del lite vingklippta ut, men dom flesta är ståtliga.
Hackspetten har nu valt att sätta bo i en av dom större askarna.
Förra året fällde vi några som kördes till sågen och som vi nu skall göra något av, ett oerhört hårt och bra virke.
Kanske det blir bänkar som vi sitter på i trädgården eller bord eller både och.
Unga blad och bark av unga grenar används som uppiggande och urindrivande te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar